Tänkt en del på de som Birgitta P skrev som komentar till oss. Det är ju så att man inte kan gå oberörd när någon skriver så. Om det nu vad det du ville så har du lyckats. För vist är det så att man känner sig otilräcklig ibland och önskar att man skulle kunna vara överallt och ge alla uppmärksamhet samtidigt. Sen är det så att jag och Andreas har valt att vara ärliga i vår blogg och inte bara skriva alla bra saker utan hur det kan vara att ha många och bo i vår familj. Och skulle världen vara perfekt eller att det inte skulle göras mistg så skulle inte en människa kunna utvecklas för det är en viktig del i utvecklingen.

Jag känner mig inte orolig över att mina barn skulle må dåligt i vår familj för all tid lägger vi på våra barn. Vi jobbar för att våra barn skall våga vara dem de är och att man är ärlig och står stadigt på jorden. Det som jag funderat över är hur du Birggita mår som sitter och krittiserar folk eller kastar skit på folk. Känns som du kanske skulle gå in till dig själv och fråga dig varför du skriver sådana hårda ord. vad det är hos dig det står för. Hoppas du finner det och tar itu med det.

Jag är dyslexier det är därför jag stavar så mycket fel. Och det är jag så jag bryr mig inte om ett rättstavnings program när det bara är blogg för vänner och släkt. Hade varit annat om det var för jobbet eller liknande.

Hälsningar LIsa med familj.

I dag fick jag hjärtat i halsgropen. När jag kom in i köket efter att ha bytt på Vilja så ser jag Neo sitta på köksbänken med ett gäng av LIams mediciner. Han hade fått upp locket till en av burkarna och hade tagit ner tablettdelaren och satt och försökte dela en tablett. Jag blev livrädd att han hade hunnit smaka på medicinen men när jag såg vilken det var som han öppnat förstod jag att han inte hade smakat för den tableten är så stark mentol smak så det hade kännts om han hade haft den i munnen. Tror mera att han skulle göra som jag dela en tablett snaka om att det härmas. Min busse nu har medicinerna fått en ny plats som en så länge är utom räckhåll för Neo. Med stol når möjligtvis Saga den så nu skall det vara lugnt på den frånten.

Bustroll.

Växer så det knakar gör hon och nu har man lärt känna donnan lite bättre. Hon är för det mesta glad men om hon vill något så säger hon till med buller och bång. Förstår man inte vad det är hon vill så kan det bli jobbigt för då går hon i spinn och bara skriker. Och då är det svårt att stoppa. Tydlig tjej som vet precis vad hon vill en riktig liten Vilja. Kännde enna på mig det redan när hon låg i magen att det skulle bli en liten tjej med humör, det var dags för den typen nu vi har varanan av varje sort. Saga , Liam och Vilja är bestämda med humör och viljor Nora och Neo är i för sig bestämda med mer avslappade och lever i nuett. Härliga är de allaihop och var och en har ju sin lilla personlighet.

Solskenstjej

Neo Nora kan man säga.

Som de flesta som känner mig så vet ni att jag gillar att pyssla med det mesta. Det är avkopling och får mig att må bra. De tavler jag har målat har jag fått respons på vilket är roligt och nu snart kommer det finnas möjlighet att köpa om man får lust i en nystartad butik i Ljungskile. Känns lite pirrigt att ha de till försäljning men det versta som kan hända är att det blir många tavlor hemma på vägarna. Och måla det kommer jag att fortsätta med för det är så skönt att kunna uttrycka sig och sitt mående och de man funderar på i tavlorna.

smakprov

Lyssnar nu på en av mina favorit låter som sjungs av Ainbusk för evigt nu heter den. Det är i från en skiva som heter farväl som vi lånade när det var som verst med Liam förra gången. Vi ville ha lugna låtar som berör skälen. Och det är vad denna låt gör hos mig. Varje gång jag sätter på den så tåras mina ögon och tankarna går direkt till ett rum i hjärtat där alla jobbiga tankar ryms all oro inför en ovis framtid. Texten lyder Liten Lena undrar varför skall rosor som nyss var ett litet frö ut i solens strålar vissna och dö. Känns som om man vill att tiden skall stanna men mot ovisheten närmar vi oss dag för dag. Det som är planerat för Liam är att inan sita feb så skall Liam ha gjort en kariserning och efter den så skall läkarna bestämma ifall det blir aktuellt med en ny operation eller om det är hjärtbyte som är enda altenativet. Känns som en tuff framtid för vår pojk som älskar att få leka och vara med vänner och utforska världen. Känns som om sjukhusvistelse är det sista han vill nu när han har fått hämtat sig från sin förra operation och för tillfället är ganska pigg. Tur att han inte är så medveten om vad som väntar honom men nu har han börjat att upptäcka att han är anorlunda. att han inte orkar som sin bror och jämnåriga och att han har ett är på magen och det har inte brorsan. I mitt mamma hjärta så gör det ont när man vet vad som väntar och att det kommer att vara tyfft för oss alla i familjen men specielt för lilla Liam. Det är han som måste genomgå allt för att få leva. Tänk om man kunnat bytta hade inte tvekat en sekund……….

På vårt skogaholms bröd står det.. Kärleken ska segra och det håller jag med om.

Nyklippt Liam tuff kille behöver tuff frisyr…….

Ja i dag är det daggs för jobb för min del. Känns nästan konstigt att vara borta en natt från familjen. Min underbara man sa att det är okej för mig att jobba men jag vet skälv hur jobbigt det är att lägga alla skälv och sedan får han även hela natten ensam. Känner mig skyldig som lämnar han ensam. Han får nog vila när jag kommer hem på lör. det skall dock bli skönt att lämna huset en syund för nu de två senaste veckorna så har jag mest bara varit hemma så det skall bli skönt med miljöombyte och semester som det blir när man jobbar. Ha en skön helg alla där ute.

Nu har alla som får vaccineras i vår familj tagit sprutan. Vilja är dock för liten så hon får inget. Hade emlat mig och Neo men min emla satt för långt ner så de stck utanför. Tur att det kändes så lite. Hon tog i försäg en smalare nål till mig för att vara snäll. Skönt att det är över nu är det bara andra sprutan för Saga, Nora och Neo som skall kompliteras.

Nu har vi fått ihop en dajt med våra vänner Linda och Micke med deras barn Jonathan och Alexander. Myssigt att ses igen det var nog ett halvår sen sist det brukar bli så för tiden rinner i väg och det brukar komma något emellan eller så blir någon sjuk. Men nu blev det av. Jonathan och Nora de läg på golvet och spela ett spel så söta kramade och mös med varandra. Alexander och Liam lekte med bilar en stund. God mat och blev det och vi eller Andreas lyckades med tryffelsåsen. Ja en riktigt bra lör blev det men nu är det natten för mig ögonen börjar säga att de är trötta så god natt alla där ute.

Jonathan och Nora

Liam med snygg frilla.