
I väntan på ”katten”leker Liam med alla leksaker. Han tycker det är kul och anar inget.. Medan hans föräldrar väntar oroligt på att den jobbiga dagen skall börja.

Nu är vi uppe på angiolab och Liam har fått dormikum rakt in i blodet då blev han hög på bara några sekunder. Sedan sprutade narkosen in sovmedicinen i blodet och Liam somnade stillsamt för en gångs skull. Allt som allt tog det bara någon minut. Nu börjar den långa väntan på att de skall ringa till våran mobil och meddela hur det har gått. Det är som vanligt man vill att dom skall ringa men inte för tidigt för då har något gått fel och inte för sent för då är det inte heller bra oftast. Det var lite jobbigt att lämna bort den lille goe killen det kändes nästan som att man inte hade varit med om detta förut då vi har varit hemma en längre period och haft det vädigt bra. Att lämna bort sin son och inte veta vad man får tillbaka är en liten udda situation.

Liam sover gott på uppvaket när vi kommer upp. Efter en stund vaknar han och ser sina föräldrar han är trygg denna gång och inte alls så ledsen som tidigare gånger. Han har en poxmätare på foten som han absolut inte vill ha så den fick vi ta bort (poxmätare mäter syresättningen i blodet). Han har ett tryckförband i ljumsken vilket gör att han inte får sitta upp utan måste ligga ner. Ni som känner Liam vet ju hur pigg och glad han är han vill ju absolut upp och springa med en gång. Han var inte direkt glad över detta. Kirurgen som har gjort katten kommer in som hastigast och visar lite bilder på blodflödet i lungorna vänster lunga är sämre än höger så han har blåst upp stäntet 2 mm. Nu hoppas han och vi på att lungflödet skall utvecklas.. Här kommer några bilder på detta.

Här ser man kameran/slangen komma ner ifrån halsen man har sprutat in kontrastvätska för att se hur mycket blod som går ut i varje lunga. Slangen är det svarta sträcket som kommer uppifrån. Stänten/hönsnätet är den stora klossen på bilden denna håller upp lungvenen så att den inte skall skrumpna ihop.

Här har man blåst upp stenten 2 millimeter.

Nu har vi kommit ner till avdelning 323 och Liam får dricka saft igen. Killen är supertörstig och drar i sig nästan hela flaskan. Pappan gick iväg på en konferans mellan 17-20 för oss som ha hjärtbarn. Lisa tog hand om Liam och fick reda på att vi skulle få sova hemma över natten. Det trodde vi inte men så blev det så nu ligger vi och bloggar i sängen. Liam sover gott helt utmattad i sin egen säng.
Imorgon bär det ner igen vi skall träffa ett gäng olika folk och även bli utskrivna om allt är lika bra som nu.
Godnatt trötta familjen!